höger, vänster och lite.. framåt

Nu är jag trött. Och förväntansfull. 
Man dras åt alla håll samtidigt, och hur man än gör för att göra alla glada, så är det
ändå alltid någon som hamnar i kläm. 
Jag längtar bort, men vill ändå stanna kvar. 

Jag tror det är bäst jag håller mig fast vid tanken att sluta ställa krav
på saker och ting, och bara leva i nuet. Inte ha förväntningar. Inte för stora i alla fall.


Jag har någonting på G :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0